Viktor kom och frågade mig vad en ledare är. Svår fråga, man tänker ju på politik när det handlar om ledare. Alltså, ledarskribenten lyfter fram tidningens politiska ställningstagande, men är det alltid så? Just under valtider är det kanske så, men annars kan en ledare likväl innehålla nåt helt annat.

En ledare, tycker jag, ska stärka läsaren - i valet att läsa just den tidning han har i handen! Det är inte så troligt att en ledarsida i "arbetarbladet xx" handlar om att arbetare har för höga löner, för mycket förmåner etc och borde skämmas för att de inte är nöjda =(. Nu överdrev jag lite, men det måste finnas ett syfte med ledaren. Läsarna måste få ungefär vad de förväntar sig, inom vissa ramar förstås... Lite provocerande tycker jag att en ledare kan vara =). Men fortfarande speglar ledaren tidningens (politiska) ställning.

En krönika är lite friare. Där är det skribentens egna åsikter som speglas. Det skadar inte att kliva lite mer över gränserna i en krönika, om man tycker det behövs. Krönikan refererar och kommenterar ett händelseförlopp, i kronologisk ordning - enligt Wikipedia. En bra krönikör måste våga sticka ut och skriva om personliga eller överraskande saker, tabbar, pinsamheter, mänskliga svagheter etc. För att det är roligt eller för att väcka sympati. Det är min personliga åsikt.

Jag skulle kunna skriva om hur roliga mina kissar är ;). Hur det är bromsspår på fönsterbrädorna och blomkrukorna snart hamnar på blomkrukstippen, för det känns så onödigt att de inte får vara kvar där jag tycker de ska vara...

Mina kissar har "odörstämplar" strax under svansarna (som de (katterna alltså - om svansarna) stolt vippar med rakt upp i luften. Och så ränner de med sina stämplar rakt upp i nyllet på en. För att inte tala om alla stolar, mattor, sängar, soffor som blivit stämplade =(.

Ibland undrar jag om inte katter egentligen är förklädda små människor? När jag sitter här och skriver ett blogginlägg, tror du jag får sitta ifred? Nej, det kommer en kisse som ska skriva istället för mig. Gordon ränner med tassarna över varenda tangent och lägger sig sedan tillrätta rakt på tangentbordet! Att han kommer just när jag sitter och skriver måste ju bero på att han inte kan sätta på datorn själv och sedan tappade han sugen och lade sig ner (lat är han också!)...

Iggy är väldigt huslig av sig. Speciellt när han, varje gång, ska hjälpa mig att trä på påslakanet på täcket! Han tror att det hjälper att klösa mina händer, som försöker hitta kanterna på täcket =( För att inte tala om att han gärna springer längst in i diskmaskinen, för att kolla att det inte trillat ner nånting därinne, varje gång jag öppnar luckan... Ut kommer han, som ett spjut, när han känner att "det var visst lite varmt" ;). Kläder som hänger på tork ska absolut ner, så fort de är torra, men det vore ju toppen om de kunde strykas, vikas och läggas in ordentligt i garderoben istället för att bara hamna på golvet =(!!!

Ibland låtsas de vara små änglar, ligger så sött tillsammans och snusar. Men skenet bedrar, rätt vad det är förvandlas de till greyhounds och rejsar fram och tillbaka i lägenheten i hundra knyck! De kan lätt dundra rakt in i väggen för att de inte anpassar farten i kurvorna... Hade de varit människor ute på vägarna hade de lugnt blivit av med körkortet på en gång!

Det var mitt lilla bidrag till krönika...

vason med iggy och gordon (mina guldklimpar!)