Det var ingen angenäm upplevelse =(. Det kändes som att jag låg på operationsbordet med en gummimatta i munnen för att det skulle vara sterilt. Sprit och annat skit hällde hon ner i min stackars mun... Jag ville resa mig och bara gå därifrån men då spände hon fast mig i stolen...

Skämtar bara ;). Nu är det gjort, kan göra lite ont i några dagar sade tandläkaren. Sedan är det bara att avvakta för att se om tanden blir bättre, dvs slutar ömma. Eventuellt är roten spräckt och då går det inte att rädda tanden =( utan då blir jag en tandlös gumma.

Jag kör vidare... Det är bara att ta en redig Whisky och glömma ;)

/vason

Jag är inne på samma tankar som syrran angående namnbyte. Men det är ett stort steg att byta namn, leg, pass, körkort (som inte just jag har - men ändå) måste bytas. Osv. Det måste tänkas igenom noga...  Men det är lite frestande att byta namn, undrar hur det skulle kännas? Blir man en annan person? Identitetskris?

Jag heter redan nu annorlunda än mina barn, så där spelar det ingen roll, men jag har ju alltid hetat samma sak. Inte bara syrran har funderingar på att byta namn utan även morsan. I sådana fall skulle det bara vara brorsan och jag kvar i den Anderssonska grenen av släkten. Och hans fru då och framtida barn givetvis... Ett stort beslut att ta.

En framtida Flodquistare?
vason