och det är ju inte så mycket... Det har ju gått drygt 700 dagar.

Känner mig ganska "torr" på saker att skriva om. Egentligen har jag mycket att skriva om men det passar inte att skriva om på denna blogg... Kanske hittar en annan kanal att skriva på, kanske inte...

Jag har alltid haft ganska lätt att hitta passioner i olika saker men passioner kan också göra att man bränner ut sig mentalt, och det har jag gjort just nu.

Just nu tar jag bara en dag i sänder. Känner efter hur dagen känns, försöker släppa alla oroliga tankar som pockar på uppmärksamhet. Det kommer att ordna sig, jag vet bara inte hur. Det går inte att kontrollera eller styra, det som nu sker kommer att ske, det är verkligheten och det kan jag inte kämpa emot...

Jag känner inte så mycket, utan ÄR bara. Försöker hålla dörrar öppna och stänga andra. Acceptera det som inte går att förändra och vara öppen för nya utmaningar...

Hoppas jag snart hittar gnistan att återigen börja skriva här, kanske då med helt andra ögon än jag har nu.

Kram / vason