Tyvärr, för honom, vill jag helst ogärna bli väckt av en katt (och inte den tid som han tycker är frukosttid!)! Han brukar dock ganska snart lugna ner sig när han upptäcker att, sex gånger av sju, så fungerar det inte...

Men när jag vaknat och börjar fundera på att gå ner, så är det en maktkamp. Jag kan inte bara börja gå ner hur som helst. Då kommer kissarna och ska trycka sig före, ner för stegen. Inga rädsla för att bli nertrampade där, inte =(. Gör jag ingen tillstymmelse till att gå ner så gör de det inte heller! Jag försöker tala om för dem att det vore bra att de gick ner först, men det går inte! De tror väl att jag kommer att "lura dem". Dra upp stegen så fort de kommer ner!!! *lol*.

Hasar jag mot stegen, är de där, i startgroparna att klättra ner. Då försöker jag maka på mig lite för att "ge dem plats" att gå ner. Vips ryggar de tillbaka. Osäkra på om jag driver med dem ;). Okej, jag går ner då! DÅÅÅ ska de trängas, tillsammans med mig! Katter!!!!#"#¤¤%

När ska jag få gå ner från min säng, utan att vara orolig för att jag ska trampa på dem??? Kan bara tillägga att detta bara sker på morgonen. Ska jag gå upp på natten är det inga problem. Jag får väl gå ner och lägga mig i soffan nångång vid midnatt ;)

Å andra sidan har jag VÄLDIGT mycket sällskap när jag ska sova och det är ju mysigt =). Viktor klagar på att katterna aldrig vill ligga hos honom längre =(.

Hoppas att detta är ett övergående problem...

Kram / vason